Idag används maskinell markberedning vanligtvis som den första föryngringsåtgärden efter avverkning. Markberedning är energikrävande, kostsam och ofta ganska radikal vilket gör att en stor andel av markytan påverkas vilket kan medföra negativa miljöeffekter och ge ett estetiskt störande intryck. Det är också vanligt att varje markberedare används under mycket lång tid, dvs. införandet av modern utrustning kan ta lång tid innan stor areell täckning uppnås, och att vissa tekniska principer inte får genomslag i en del regioner fastän de skulle kunna vara lämpliga. Dessutom har det av tradition varit främst skogsbrukets krav som varit i fokus vid teknikutvecklingen, andra markanvändares krav eller samhällets krav i vid mening har varit underordnade. Idag ställer dock myndigheter och samhälle allt tydligare krav på att åtgärder i skogen ska utföras på ett hållbart sätt och enligt olika direktiv eller överenskommelser. Framtida tekniska utveckling av markberedare bör därför utgå från fler förutsättningar än tidigare.
Syfte
I arbetet ingår att sammanställa litteratur och annan information, angående de olika krav som bör ingå som grund vid utveckling av ny markberedningsteknik. Därefter görs en en analys (bl.a. mha Rikstaxdata och resultat från befintliga fältförsök) som ger ett underlag för att bedöma vilka markberedningsresultat, och indirekt tekniska principer, som är lämpliga för:
- olika marktyper (textur, ytstruktur, lutning, markfuktighet, vegetationstyp),
- markägare/markanvändare,
- regioner (nord-syd),
- samhällen (stadsnära – glesbygd), och
- entreprenörer/basmaskiner (riktad – kontinuerligt arbetande; basmaskinstyp, etc).
Resultatet bör sammanställas i en matris (ev. en Excelmodell) som anger lämplig teknik geografiskt sett för olika kategorier.
Kontaktpersoner:
Urban Bergsten, SLU, urban.bergsten@slu.se
Lena Jonsson, Skogstekniska klustret, 070-3061540 lena.jonsson@skogstekniskaklustret.se.
Examensarbetet genomförs inom ramen för projekt Smart innovation. Finansiärer är Europeiska regionala utvecklingsfonden, Region Västerbotten, universitet, kommuner och Skogstekniska klustrets medlemmar. Skogstekniska klustret är projektägare och SLU är samverkanspart.
