Jwvein, Pixabay
Geoskills har nämligen hittat ett effektivt sätt att förutspå bärigheten var som helst i landet, utan att behöva göra mätningar i marken på förhand. Det ger bättre möjligheter att planera körning i skogsmark till en tid och plats då marken kan bära fordonet utan att gå sönder – vilket i sin tur betyder minskade förluster, bättre tillväxt och trevligare skogar att vistas i. Win win win med andra ord. Det hela bygger på att utnyttja naturens svängningar till sin fördel med hänsyn till tjäle och tjällossning.
- Tillhör du skogsindustrin så innebär det här pengar in och pengar ut på en gång, om du kan optimera eller få en förutsägbarhet i om du kan avverka i det här området, eller snarare när på året kan du det.
- Vi tittar inte bara på prognoser, vi kan även gå tillbaka och titta på sannolikheten. Alltså; vilken tid på året är det mest sannolikt att du kommer åt här? Och då kan du ju välja om du ska gå in med maskiner i området. Och sen är det ett kallhål där borta, då kan du vänta med det och köra här först, förklarar Tommy Edeskär över en Coronaanpassad Teamsintervju.
Tommy utgör en av två hjärnor bakom Geoskills – en av de testbäddar som ingår i projektet Företagsdriven skogsinnovation. Tillsammans med kollegan Tomas Törnqvist startades konsultverksamheten i januari. Och det är viktigt för dem att verka och bidra lokalt.
- Vi är ett lokalt företag som bryr oss om vår närmiljö. Vi vill gärna skapa förutsättningar där vi bor och bidra till konkurrenskraften här.
En nyckel till duons framgång är deras olikheter menar Tommy, när han skrattandes säger att man inte ska starta företag med någon som är likadan som en själv.
- Tomas är mer praktiskt inriktad, civilingenjör som han är. Det är viktigt att ha bägge sidor och kunna kombinera teori med praktik, så vi kompletterar varandra bra.
Hur vet man hur mycket marken pallar, och när finns de bästa förutsättningarna att undvika körskador? I grund och botten handlar det om markens egenskaper i olika tid och rum. Tommy ger mig en förenklad förklaring av den modell de tagit fram.
- När det blir kallt så fryser det och det fryser uppifrån. För att räkna på det här behöver man till exempel veta vad det är för jord och man måste veta lite om temperaturen. Sen kan man grovt räkna ut hur mycket det har frusit, och om det frusit tillräckligt mycket för att köra på.
- Sen kan man göra lite kvalificerade gissningar beroende på hur klimatet är och vilka problem man har haft tidigare. Om man lägger ihop alla de här pusselbitarna så kan man till slut räkna ut att det här kommer funka och det här kommer inte funka - med viss felmarginal förstås. Kan man dessutom använda väderprognoser så kan man förutsäga hur marken kommer att bära framåt i tiden. Sen räknar man om dagligen inför en avverkning exempelvis, för att justera prognosen mot de verkliga temperatursvängningarna.
- Och på samma sätt är det egentligen när det vänder, när det börjar bli varmare igen, men då är det lite svårare att räkna ut.
Tommy har tidigare ägnat sig åt forskning vid LTU och innan han lämnade universitetet bakom sig var han engagerad i ett forskningsområde med koppling till tjäle i vägar. På vägsidan orsakas de stora skadorna framför allt av processen då tjälen släpper och när Tommy nu startade eget var det med antagandet att tjällossning är av störst intresse även för andra branscher. Men efter att ha pratat med skogssidan visade det sig att det är minst lika intressant att kunna ställa ut en bärighetsprognos för när man kan gå ut i skogen - det vill säga att räkna på när tjälen uppstått.
- Och det visade sig ju vara lättare att räkna på! Den stora utmaningen har varit att pussla ihop alla informationskällorna och få dem att prata med varandra, och hur man ska hantera stora områden med olika sorters mark förstås.
Samarbetet med Skogstekniska klustret började egentligen som ett missförstånd, då en bekant till Tommy tyckte sig veta att klustret redan var något om bärighetsprognoser på spåren. Det var vi inte. Men när Tommy kontaktade oss med frågan öppnades dörren till ett samarbete i form av en så kallad testbädd. Kort och gott innebär det att klustret, inom ramarna för projektet Företagsdriven skogsinnovation, på olika sätt stöttar start-ups samt små- och medelstora företag i sin skogsinriktade innovationsutveckling.
Nu är ni igång med en så kallad testbädd inom Skogstekniska klustret. Vad hoppas ni att klustret kan bidra med i er utveckling?
- Vi vill få kontakt med de som har hela kedjan för att se var gör det här mest nytta. Då är det de stora skogsbolagen som har allt ifrån att vara markägare till att handla upp avverkning. De har uttransporten och de har dessutom produktionsanläggningarna. Vi behöver exempelvis veta när det tar stopp för deras skogsmaskiner, säger Tommy och gläds åt Skogstekniska klustrets kontaktnät och mäklarroll.
- Vi skulle gärna vilja ha en dialog och förstå hur de planerar och hur de jobbar. Men vi förstår ju också att de har inte bara ett planeringsverktyg. Och här har ju klustret hjälpt oss att tänka om - det kanske inte är så att vi ska vara de som har alla verktygen, utan vi kanske ska leverera ett dataset som man plockar upp i något annat. Vilket förstås medför sina utmaningar det också.
En bit på vägen har vi alltså kommit tillsammans, trots att vissa planer stöp när pandemin till slut nådde norra Sverige. Tanken var att ordna fokusgrupper för att utforska hur modellen kan tillämpas och hur olika gränsvärden ska definieras. Tommy menar att vi slutligen når en trade-off mellan produktivitet och markskador. Men vad är en markskada?
- Jag kan inte riktigt svara på det, var man ska dra gränsen och hur man ska hantera det. Det kommer ju att påverka var vi sätter gränserna. Det kan ju bli så att man sätter en klassificering på olika skador, sedan beräknar vilka skador vi förväntar oss och grundat på det fattar ett beslut om huruvida det är värt det eller inte. Men det är ju inte min sak att tycka till om, det är en diskussion som måste involvera många olika aktörer.
- Och det är därför man behöver de här referensgrupperna och diskussionerna. Jag kan ta fram en prognos men jag måste ju ha någon gräns för vad som är acceptabelt. Det kanske blir någon klassificering, kanske 3 eller 4 klasser av markskador, men det beror ju också på vilket fordon det är.
Att räkna på såväl bärighet som markskador är mycket svårare i skogsmark än på väg. Körskador kan få följder som är skadliga för både miljön och skogens tillväxt, exempelvis om erosion uppstår i spåren. Skogsstyrelsen skriver:
”Det betyder att jorden spolas bort med vatten som rinner i spåren. Jorden kan sedan föras ut i sjöar eller bäckar och grumla vattnet samt skada de djur som lever där. Vattnet för även med sig nedbrutna växtdelar så kallad humus, näring och tungmetaller som giftigt kvicksilver från körskadorna och ut i bäckar och sjöar.
När marken pressas ihop i hjulspåren kan du även få en oplanerad dikning av marken. Den sammanpressade, hårda marken och spåren är inte heller bra för träden. Rötterna kan slitas av vid körning och den hårda sammanpressade marken gör att de blir grunda, korta och tjocka. Träden kan då växa sämre, de kan få mer rotröta, eller kan lättare välta vid kraftig vind. Upp till hälften av markens bärighet sitter i rötterna. Bärigheten är därför svår att återställa genom lagning eftersom växterna och deras rötter slitits sönder. Det är därför bättre att förebygga skadorna än att försöka laga dem efteråt.”
Det finns med andra ord mycket stor potential inom skogsindustrin. Men Geoskills ser även fler tillämpningsområden, exempelvis för vindkraftparker där markbärighetsprognoser kan innebära att projekt som hamnat i byrålådan på grund av tjäle och tjällossning kan realiseras.
- Det finns mycket man kan göra med det där lilla, överallt där man kan styra verksamheten för att utnyttja naturens svängningar till sin fördel. Det kanske även finns andra som vill veta det här också, alla sitter ju i sin lilla box. Skogstekniska klustret har hjälpt mig att tänka mycket större, det är kul.
Medan fokusgrupperna skjuts framåt i tiden ägnar sig Geoskills åt att vidareutveckla modellen på papper och förbereda sig ytterligare inför fälttesterna. Bland annat med hjälp av SLU, som genom doktoranden Stefan Ploum bidragit med mycket högupplöst data från ett litet område kring en bäck. Även om Geoskills modell i huvudsak är tänkt att tillämpas på stora områden kan den småskaliga datan hjälpa till att validera beräkningarna och stärka den storskaliga prognostiseringen.
En av de stora utmaningarna är dock att få folk att förstå prognoser – och att det alltid kommer finnas ett visst mått av osäkerhet. Men just osäkerheten är svår att greppa.
- Man kan ha en jättebra idé och det kan var hur tydligt som helst för mig hur bra det här är, men att få folk att förstå siffror och framför allt prognoser är svårt. På SMHI:s hemsida kan man ju se väderprognoser och folk förbannar alltid vädret när det inte blir som det var sagt. Men det är ju alltid mellan tummen och pekfingret, det är svårt att ta till sig.
- Och I Karlstad till exempel, där är det mycket högre risk att ens hus drabbas av översvämning än av inbrott eller brand i vissa områden, men det är inte översvämningar människor är oroliga för. Det är oerhört svårt att översätta risker och sannolikheter och vad det innebär mot sig själv. Det är jättesvårt att förklara!
Något som däremot är lättare att förklara är hur många fördelar vi har att vänta av ny teknik som kan hjälpa till att minska markpåverkan, både från skogsbruket och andra industrier. Kort och gott: bättre tillväxt, bättre lönsamhet och vackrare skogsmiljöer med välmående marker.
Läs mer om Geoskills på hemsidan och följ dem på Facebook eller LinkedIn.
Geoskills har nämligen hittat ett effektivt sätt att förutspå bärigheten var som helst i landet, utan att behöva göra mätningar i marken på förhand. Det ger bättre möjligheter att planera körning i skogsmark till en tid och plats då marken kan bära fordonet utan att gå sönder – vilket i sin tur betyder minskade förluster, bättre tillväxt och trevligare skogar att vistas i. Win win win med andra ord. Det hela bygger på att utnyttja naturens svängningar till sin fördel med hänsyn till tjäle och tjällossning.
- Tillhör du skogsindustrin så innebär det här pengar in och pengar ut på en gång, om du kan optimera eller få en förutsägbarhet i om du kan avverka i det här området, eller snarare när på året kan du det.
- Vi tittar inte bara på prognoser, vi kan även gå tillbaka och titta på sannolikheten. Alltså; vilken tid på året är det mest sannolikt att du kommer åt här? Och då kan du ju välja om du ska gå in med maskiner i området. Och sen är det ett kallhål där borta, då kan du vänta med det och köra här först, förklarar Tommy Edeskär över en Coronaanpassad Teamsintervju.
Tommy utgör en av två hjärnor bakom Geoskills – en av de testbäddar som ingår i projektet Företagsdriven skogsinnovation. Tillsammans med kollegan Tomas Törnqvist startades konsultverksamheten i januari. Och det är viktigt för dem att verka och bidra lokalt.
- Vi är ett lokalt företag som bryr oss om vår närmiljö. Vi vill gärna skapa förutsättningar där vi bor och bidra till konkurrenskraften här.
En nyckel till duons framgång är deras olikheter menar Tommy, när han skrattandes säger att man inte ska starta företag med någon som är likadan som en själv.
- Tomas är mer praktiskt inriktad, civilingenjör som han är. Det är viktigt att ha bägge sidor och kunna kombinera teori med praktik, så vi kompletterar varandra bra.
Hur vet man hur mycket marken pallar, och när finns de bästa förutsättningarna att undvika körskador? I grund och botten handlar det om markens egenskaper i olika tid och rum. Tommy ger mig en förenklad förklaring av den modell de tagit fram.
- När det blir kallt så fryser det och det fryser uppifrån. För att räkna på det här behöver man till exempel veta vad det är för jord och man måste veta lite om temperaturen. Sen kan man grovt räkna ut hur mycket det har frusit, och om det frusit tillräckligt mycket för att köra på.
- Sen kan man göra lite kvalificerade gissningar beroende på hur klimatet är och vilka problem man har haft tidigare. Om man lägger ihop alla de här pusselbitarna så kan man till slut räkna ut att det här kommer funka och det här kommer inte funka - med viss felmarginal förstås. Kan man dessutom använda väderprognoser så kan man förutsäga hur marken kommer att bära framåt i tiden. Sen räknar man om dagligen inför en avverkning exempelvis, för att justera prognosen mot de verkliga temperatursvängningarna.
- Och på samma sätt är det egentligen när det vänder, när det börjar bli varmare igen, men då är det lite svårare att räkna ut.
Tommy har tidigare ägnat sig åt forskning vid LTU och innan han lämnade universitetet bakom sig var han engagerad i ett forskningsområde med koppling till tjäle i vägar. På vägsidan orsakas de stora skadorna framför allt av processen då tjälen släpper och när Tommy nu startade eget var det med antagandet att tjällossning är av störst intresse även för andra branscher. Men efter att ha pratat med skogssidan visade det sig att det är minst lika intressant att kunna ställa ut en bärighetsprognos för när man kan gå ut i skogen - det vill säga att räkna på när tjälen uppstått.
- Och det visade sig ju vara lättare att räkna på! Den stora utmaningen har varit att pussla ihop alla informationskällorna och få dem att prata med varandra, och hur man ska hantera stora områden med olika sorters mark förstås.
Samarbetet med Skogstekniska klustret började egentligen som ett missförstånd, då en bekant till Tommy tyckte sig veta att klustret redan var något om bärighetsprognoser på spåren. Det var vi inte. Men när Tommy kontaktade oss med frågan öppnades dörren till ett samarbete i form av en så kallad testbädd. Kort och gott innebär det att klustret, inom ramarna för projektet Företagsdriven skogsinnovation, på olika sätt stöttar start-ups samt små- och medelstora företag i sin skogsinriktade innovationsutveckling.
Nu är ni igång med en så kallad testbädd inom Skogstekniska klustret. Vad hoppas ni att klustret kan bidra med i er utveckling?
- Vi vill få kontakt med de som har hela kedjan för att se var gör det här mest nytta. Då är det de stora skogsbolagen som har allt ifrån att vara markägare till att handla upp avverkning. De har uttransporten och de har dessutom produktionsanläggningarna. Vi behöver exempelvis veta när det tar stopp för deras skogsmaskiner, säger Tommy och gläds åt Skogstekniska klustrets kontaktnät och mäklarroll.
- Vi skulle gärna vilja ha en dialog och förstå hur de planerar och hur de jobbar. Men vi förstår ju också att de har inte bara ett planeringsverktyg. Och här har ju klustret hjälpt oss att tänka om - det kanske inte är så att vi ska vara de som har alla verktygen, utan vi kanske ska leverera ett dataset som man plockar upp i något annat. Vilket förstås medför sina utmaningar det också.
En bit på vägen har vi alltså kommit tillsammans, trots att vissa planer stöp när pandemin till slut nådde norra Sverige. Tanken var att ordna fokusgrupper för att utforska hur modellen kan tillämpas och hur olika gränsvärden ska definieras. Tommy menar att vi slutligen når en trade-off mellan produktivitet och markskador. Men vad är en markskada?
- Jag kan inte riktigt svara på det, var man ska dra gränsen och hur man ska hantera det. Det kommer ju att påverka var vi sätter gränserna. Det kan ju bli så att man sätter en klassificering på olika skador, sedan beräknar vilka skador vi förväntar oss och grundat på det fattar ett beslut om huruvida det är värt det eller inte. Men det är ju inte min sak att tycka till om, det är en diskussion som måste involvera många olika aktörer.
- Och det är därför man behöver de här referensgrupperna och diskussionerna. Jag kan ta fram en prognos men jag måste ju ha någon gräns för vad som är acceptabelt. Det kanske blir någon klassificering, kanske 3 eller 4 klasser av markskador, men det beror ju också på vilket fordon det är.
Att räkna på såväl bärighet som markskador är mycket svårare i skogsmark än på väg. Körskador kan få följder som är skadliga för både miljön och skogens tillväxt, exempelvis om erosion uppstår i spåren. Skogsstyrelsen skriver:
”Det betyder att jorden spolas bort med vatten som rinner i spåren. Jorden kan sedan föras ut i sjöar eller bäckar och grumla vattnet samt skada de djur som lever där. Vattnet för även med sig nedbrutna växtdelar så kallad humus, näring och tungmetaller som giftigt kvicksilver från körskadorna och ut i bäckar och sjöar.
När marken pressas ihop i hjulspåren kan du även få en oplanerad dikning av marken. Den sammanpressade, hårda marken och spåren är inte heller bra för träden. Rötterna kan slitas av vid körning och den hårda sammanpressade marken gör att de blir grunda, korta och tjocka. Träden kan då växa sämre, de kan få mer rotröta, eller kan lättare välta vid kraftig vind. Upp till hälften av markens bärighet sitter i rötterna. Bärigheten är därför svår att återställa genom lagning eftersom växterna och deras rötter slitits sönder. Det är därför bättre att förebygga skadorna än att försöka laga dem efteråt.”
Det finns med andra ord mycket stor potential inom skogsindustrin. Men Geoskills ser även fler tillämpningsområden, exempelvis för vindkraftparker där markbärighetsprognoser kan innebära att projekt som hamnat i byrålådan på grund av tjäle och tjällossning kan realiseras.
- Det finns mycket man kan göra med det där lilla, överallt där man kan styra verksamheten för att utnyttja naturens svängningar till sin fördel. Det kanske även finns andra som vill veta det här också, alla sitter ju i sin lilla box. Skogstekniska klustret har hjälpt mig att tänka mycket större, det är kul.
Medan fokusgrupperna skjuts framåt i tiden ägnar sig Geoskills åt att vidareutveckla modellen på papper och förbereda sig ytterligare inför fälttesterna. Bland annat med hjälp av SLU, som genom doktoranden Stefan Ploum bidragit med mycket högupplöst data från ett litet område kring en bäck. Även om Geoskills modell i huvudsak är tänkt att tillämpas på stora områden kan den småskaliga datan hjälpa till att validera beräkningarna och stärka den storskaliga prognostiseringen.
En av de stora utmaningarna är dock att få folk att förstå prognoser – och att det alltid kommer finnas ett visst mått av osäkerhet. Men just osäkerheten är svår att greppa.
- Man kan ha en jättebra idé och det kan var hur tydligt som helst för mig hur bra det här är, men att få folk att förstå siffror och framför allt prognoser är svårt. På SMHI:s hemsida kan man ju se väderprognoser och folk förbannar alltid vädret när det inte blir som det var sagt. Men det är ju alltid mellan tummen och pekfingret, det är svårt att ta till sig.
- Och I Karlstad till exempel, där är det mycket högre risk att ens hus drabbas av översvämning än av inbrott eller brand i vissa områden, men det är inte översvämningar människor är oroliga för. Det är oerhört svårt att översätta risker och sannolikheter och vad det innebär mot sig själv. Det är jättesvårt att förklara!
Något som däremot är lättare att förklara är hur många fördelar vi har att vänta av ny teknik som kan hjälpa till att minska markpåverkan, både från skogsbruket och andra industrier. Kort och gott: bättre tillväxt, bättre lönsamhet och vackrare skogsmiljöer med välmående marker.
Läs mer om Geoskills på hemsidan och följ dem på Facebook eller LinkedIn.
