Moderatorerna Sverker Olofsson och Camilla Sandström. Foto: Bitzer Productions AB
För åttonde året i rad anordnades Skogens Dag i Stockholm under ledning av Länsstyrelsen Västerbotten, Umeå universitet, SLU och Skogstekniska klustret. Traditionsenligt har konferensen hållits under Västerbottensdagarna i januari men pandemin och restriktionerna satte stopp för de planerna. Istället genomfördes konferensen senare under året där Grand Hôtel byttes mot Berns salonger. Efter två år av digitalt deltagande kunde arrangörerna med stor glädje välkomna alla gäster på plats. Här kommer vårt referat från dagen.
För åttonde året i rad anordnades Skogens Dag i Stockholm under ledning av Länsstyrelsen Västerbotten, Umeå universitet, SLU och Skogstekniska klustret. Traditionsenligt har konferensen hållits under Västerbottensdagarna i januari men pandemin och restriktionerna satte stopp för de planerna. Istället genomfördes konferensen senare under året där Grand Hôtel byttes mot Berns salonger. Efter två år av digitalt deltagande kunde arrangörerna med stor glädje välkomna alla gäster på plats. Här kommer vårt referat från dagen.
En paneldebatt mellan Göran Ericsson, dekan vid SLU, Louise Karlberg, avdelningschef för Skog och jordbruk på Naturskyddsföreningen, Matti Blind Berg, förbundsordförande i Svenska Samernas Riksförbund och Herman Sundqvist, generaldirektör vid Skogsstyrelsen behandlade balansen mellan skydd och brukande. Louise Karlberg hade tankar om en gemensam vision, där hon menade att miljörörelsens roll inte längre var att berätta för skogsbrukarna hur de skulle sköta skogen utan att tydligare – helst tillsammans med forskare, myndigheter, politiker och brukare – beskriva en gemensam bild av skogen och skogens marknad inom 10 år, där hon framhöll att lönsamheten måste förbättras parallellt med en råvarubalans inom systemgränserna. Sedan kunde skogsbruket skräddarsy hur detta ska gå till. Det ansåg Göran Ericsson passade SLU, som vill ändra på omvärldens syn att utbildningarna främst är produktionsinriktade. Man utbildar en mångfald av kompetenser som i ett teamwork för skogsskötsel kan få produktion och hänsyn att gå i takt.
Herman Sundqvist var positiv till en bättre dialog, även om myndigheten strängt taget endast ska agera på skogspolitiken. Han var trots det orolig för att Karlbergs vision innehöll begreppet naturnära skogsbruk och vi via EU:s föreslagna regelverk nu skulle få slagsida mot att spara skog för att binda kol, där en av skiljelinjerna är att det blir svårt att bygga mera i trä om vi samtidigt inte kan nyttja tillverkningens restprodukter för energi.
Matti Blind Berg var tydlig med att den gröna omställningen för samerna främst betydde en hårdare press på Norrlands naturresurser i form av virke, vind och mineraler. Han såg med oro på att den cirkulära samekulturen riskerade att drabbas hårt av fragmenteringen från den mer övergripande cirkulära omställning som alla andra applåderar.
Johanna Johansson, docent vid Södertörns högskola och Tomas Lundmark, professor vid SLU, var eniga om att mandatperioden hade medfört skogspolitikens återkomst. Johansson menade dock att Skogsutredningen och Skogsprogrammet bränt mycket energi utan att det blivit verkstad. Politiken och myndigheterna klarar inte att fånga upp alla de goda idéerna och den ganska goda samsyn som utvecklats i många frågor. Det blir pyspunka när man inte kan fånga upp entusiasmen från så många intressenter, som faktiskt lyckats komma framåt. Kanske måste politiken ge upp en del av sin beslutande makt till den här typen av utredande församlingar? I brist på politiska beslut för en ny tid blir det främst näringslivet som tar täten i omställningen.
Tomas Lundmark var orolig för att EU:s giv – att nationerna endast ska få räkna additionella tjänster– blir en utmaning eftersom de nordiska länderna till stor del redan har dessa tjänster i sin portfölj, i form av värdekedjans integrerade skogsenergi och naturhänsyn i vardagen, med frivilliga avsättningar. Om de utgör en baseline och vi dessutom ska binda mer kol än vi redan gör via LULUCF, så blir det en tuff resa. Det är svårt att öka avverkningarna på samma gång som vi ska spara mer skog, eftersom skogen inte räcker. Det har den dock nästan aldrig gjort i ett historiskt perspektiv, menade Lundmark som en slags tröst.
Samtidigt var han förvånad över att Sverige agerar som i den klassiska serien Asterix, där vi likt en by i Gallien sitter och tycker att vi ska bestämma själva över skogen. Här har vi ett val, menar Lundmark som framhåller devisen "duger det inte så kom med ett bättre förslag”.
Efter Johanna och Tomas publikuppvärmning var man redo att möta EU-kommissionär Virginijus Sinkevičius, ansvarig för miljö, hav och fiske i EU-kommissionen, som höll på länk ett långt och ganska svepande tal till konferensens besökare och blev sedan utfrågad av Camilla Sandström, professor i statsvetenskap vid Umeå Universitet. Efter frågestunden var hennes analys att det möjligen fanns en uppmjukning från EU-kommissionen runt skogsbränslet som resurs, särskilt efter den hotande bristen på energi i spåren av Ukrainakriget. I övrigt verkade EU:s förslag till en övergripande skogspolitik ligga fast, med fortsatta förslag om utökad kolbindning och ett skifte mot naturnära skogsbruk.
Här kunde man konstatera att det bland de sju företrädarna – samtliga män i grått och brunt -finns en bred samsyn i skogsfrågan, och att MP, som avvek mest från de andra, istället har en syn som påtagligt liknar EU:s förslag till kommande skogspolitik.
Politikens närvaro under konferensen kröntes av landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg som pratade om skogspolitik för hållbar samhällsutveckling.
Skogsägaren Solveig Larsson ser till att sköta sin skog väl – i rätt tid och med rätt intensitet. Dessutom gödslar hon skogen, redan småplantorna får en dos. Hon säljer en kolbindningstjänst till företag som vill kompensera för sina kvarvarande utsläpp. Philip Polfjärd, vd vid CarbonZERO Product, förmedlar tjänsten och ser via en certifiering till att företagen också förbättrar sin kolbalans.
Aleksandra Holmlund, doktorand vid SLU, konstaterade att det finns en marknad även för att skapa mer biologisk mångfald i skogen – det är en tjänst som större företag efterfrågar för att vårda sitt varumärke på samma sätt som man bidrar till miljörörelsers insamlingar och stödjer statliga naturskyddsprojekt.
Fredrik Munter, vd Mellanskog, Henrik Andersson, medlemschef Södra, och Pär Lärkeryd, vd Norra Skog tog chansen att presentera en ny tjänst för sina medlemmar: betalt för att binda kol i skogen. Man var dock tydlig med att detta var under utredning och att man främst ville veta hur detta skulle slå mot den nuvarande marknaden. Södra och Norra har som bekant massaindustri, som möjligen skulle kunna missgynnas av längre omloppstider och ingen eller svagare gallringar. Man förordade därför främst gödsling som en lämplig metod för att öka kolbindningen.
Text: Sverker Johansson. Bild: Sverker Johansson och Elin Fries/BITZER
