Hampus Persson är ingenjören från västkusten som under våren genomförde sitt exjobb hos Skogstekniska klustret och Vimek. Ett arbete som både överträffat hans förväntningar och givit värdefulla lärdomar. Med stort driv för miljöfrågor siktar han nu mot nästa utmaning – vad det än ska bli.

- Den norrländska attityden är behaglig! Det är laid back, lugnare på många sätt, och vintern är ju en helt annan. Att kunna åka skidor hela vintrarna är ju en av de bästa grejerna!

Det råder inga tvivel om att Hampus trivs i norr. Ursprungligen kommer han från Göteborgstrakten och nu har han alltså hamnat i Vindeln, efter ingenjörsstudierna i Luleå förstås. Att läsa till civilingenjör i maskinteknik med inriktning på konstruktion verkar, när Hampus själv beskriver det, som ett självklart val.

- Jag vill göra ett avtryck, ta mig an något som ingen kanske har tittat på förut och åstadkomma en förändring med de metoder och verktyg vi har. Jag vill ju göra något större än att bara få ett lönekuvert!

Maskinteknik är både brett och hands-on samtidigt, resonerar han. Det finns alltid en fysisk komponent att observera och analysera. Han gillar det visuella och konkreta. När studierna började närma sig ett slut och det blev dags för exjobb bar det av från Luleå till Vindeln och Vimek. Uppdraget var att hitta en konkret lösning för energieffektiviserad kranstyrning – något som passade hans nisch som handen i handsken.

- Första veckorna var omväxlande, mycket handlade förstås om att sätta sig in i vad som gjorts tidigare. Jag analyserade och tittade på kranen som helhet, räknade på vad som händer när olika parametrar förändras. Det blev tydligare ju mer jag kom in i det. Jag jobbade mig framåt bit för bit och till slut var jag i mål och hade lyckats ta fram en lösning som det faktiskt går att bygga vidare på, säger Hampus.

Kunskap som verktyg

Målet var att skapa en lösning som skulle vara både kompakt och lätt att bygga - något som visade sig vara lättare sagt än gjort. Uppdraget kändes diffust och problemet var nytt - var börjar man? Johannes Nilsson, VD på Vimek, berättar att uppdraget grundades på en idé som funnits på utvecklingssidan tidigare – ett rätt så avancerat projekt som de själva inte mäktat med.

- Nu efter avslutat projekt kan vi konstatera att han hjälpt oss en bra bit framåt med idén. Vi har identifierat en stor besparingspotential i energiförbrukning vid krankörning och fått ett gediget beslutsunderlag att arbeta med, men några steg kvarstår innan vi kan bedöma potentialen för produktifiering.
- Det är roligt se när människor växer med uppgiften och det upplever jag verkligen att Hampus gjort, säger Johannes.

Hampus själv förvånades av var hur mycket användning han hade av studierna. Han trodde nog att han skulle lära sig jobbet på jobbet, som man ofta hör, men han menar att han verkligen fick användning av allt han pluggat på LTU. Och mottagandet på Vimek kunde inte ha varit bättre, särskilt eftersom kontoret låg precis intill produktionen.

- Det var lite av en aha-upplevelse för mig, att ren kunskap kunde vara ett verktyg på det sättet. Jag har verkligen lärt mig lita på min egen förmåga eftersom jag varit den som haft 100% koll på arbetet – att lösa problem och ta ansvar för att saker blir gjorda. Bara se till att lösa det och aldrig vara rädd att fråga.
- Att bara kunna gå ut och prata med de som bygger har varit väldigt värdefullt. Jag har kunnat observera, få ny inspiration och lära mig från det – direkt, istället för att chansa!

Johannes på Vimek ser väldigt positivt på samarbeten med klustret och akademin. Han menar att samarbeten med universitet och högskolor kan tillföra specialkompetenser och möjlighet till rekrytering av ny personal. Men det kan också vara inspirerande för den befintliga personalen att få tillföra erfarenhet till människor, ofta unga, som besitter stor kunskap men begränsad erfarenhet att tillämpa.

För Hampus del har det medfört väldigt stora mervärden att göra exjobbet inom ramarna för Skogstekniska klustret. Han menar bland annat att han har lärt sig mycket mer om skogsnäringen än vad han hade gjort annars.

- Jag har förstått att klustret är som en grogrund för att främja skogsinnovation. Det ska gynna alla företagen fast de på pappret är konkurrenter. Men det blir ju mycket bättre om alla jobbar tillsammans. Alltså, om en kommer på ett bättre sätt att plantera och delar med sig av det så kan ju alla bidra till att plantera effektivare.

- Det är ganska unikt, det är inte alls som inom fordonsbranschen. Det är jättebra för att skapa utveckling och nya skogstekniska lösningar. Annars kanske det hade stått stilla. Nu får företagen injektioner från klustret som kan generera nytt tekniskt tänkande. Det är nog mycket som inte hade hänt annars, om inte klustret fanns.

Markberedningsfokus i LTU:s produktutveckling

Maskinteknikstudenterna på Luleå Tekniska Universitet avslutar sina studier med den så kallade Siriuskursen, där studenter genomför produktutvecklingsprojekt och går från idé till färdig produkt (eller prototyp) i samarbete med industripartners. I kursen får studenterna alltså arbeta i projektgrupper för att lösa skarpa projekt åt företag. Under åren har flera studentdrivna projekt senare lett till att innovativa produkter lanserats på marknaden.

Inom Sirius arbetade Hampus tillsammans med tre andra studenter för att lösa det inom skogsbruket ständigt återkommande problemet: att markbereda effektivt men skonsamt. Ett uppdrag som passade Hampus miljöengagemang väl.

- Dagens markberedningstekniker kan för en utomstående se ut att innebära väldiga ingrepp i naturen. Vårt mål var att i princip inte lämna något avtryck alls. Det var ett jätteroligt projekt, särskilt eftersom det finns så stort intresse från många håll av att få till ett bra skogsbruk.

Enkelt förklarat bygger lösningen, ett inversmarkberedningsaggregat, på att mekanisera ett spadtag och skapa en planteringspunkt i en omvänd tilta. Medan maskinen rullar framåt roterar aggregatet, för ned spaden och vänder runt. Sidorna fungerar som saxar och klipper av rötter som annars kan slita med sig jorden runtom den önskade planteringspunkten, och alltså lämna ett större avtryck än nödvändigt. Som kontrast till harvning är det en mer lokal form av markberedning som påverkar mindre yta på hygget. Aggregatet väger också mindre, och kräver därför inte lika stora maskiner. Om inversmarkberedningsaggregatet Hampus grupp arbetat med når marknaden kvarstår för framtiden att utvisa, men den har stor potential.

- Aggregatet ska testas nu till hösten, då ska det sättas på en kran och testat med maskin. Visar det på bra resultat så kan det bli en ny produkt på marknaden, och det känns väl ganska lovande. I princip varje planteringspunkt blir ju bra.

Framtiden för Hampus och skogen

Exjobbet på Vimek inleddes ungefär samtidigt som Coronapandemin nådde Sverige. Det har självklart påverkat, men inte så mycket – ”tacka vet jag ingenjörerna för Teams och Zoom”, skämtar Hampus. Men det har givetvis gjort framtiden mer osäker. Under sommaren har han fortsatt studierna, men i en annan riktning.

- Nu har jag läst en sommarkurs i hållbar utveckling. Det har varit en rolig kurs, kul med breddning. Jag tror det är bra att både reflektera och få på papper hur vårt ekologiska fotavtrycks er ut, svart på vitt.

Vi på Skogstekniska klustret hoppas förstås att Hampus sedan fortsätter sin bana inom skogsbranschen, och jag frågar lite lagom ledande vad hans tankar är om skogen som framtidsbransch.

- Det är absolut en framtidsbransch! Det finns väldigt stor innovationsvilja och ambition att utveckla ännu bättre metoder. Maskinerna som finns idag hade inte funnits utan den viljan, och nu gäller det att göra dem ännu bättre för att göra mindre avtryck. Och om framtiden innehåller skogsmaskiner man inte ens behöver sitta i, då finns ju inga hinder för fler att jobba med det heller – det kan vara hur dåliga förhållanden som helst utan att föraren berörs.

‍